När jag tog studenten, 1998 så firade jag det precis som alla andra gör det nu. Högljut, hårt och galet. Roligt! Hemma väntade en fin, fet middag. Arabisk mat, jugge mat, dricka. Vi hade en massa vänner över som kom med presenter. Musik spelades och det dansades. Rätt så utländskt, verkligen. En sak dock, jag hade ingen särskild flagga som jag viftade med.
En flagga är verkligen en känslig symbol i vilket land som helst. Den säger mycket mer än "detta är jag". Beroende var man är och i vilken situation man är i så kan den säga så mycket som "jag är detta och endast detta". Den kan säga mycket annat men det tar inte jag här.
Jag firade studenten på MITT sätt eftersom... tja, det är så jag firar det mesta. Det är vad jag har växt upp med. Och vilken tur, i Sverige får man vara sig själv och ha kvar sina seder. Man får säga vad man vill och ha kvar sin religion eller byta om man vill. Jag viftade inte med någon flagga eftersom där jag ursprungligen kom ifrån kunde man inte helt fritt säga vad man ville eller ha kvar sin religion utan att vara rädd för regeringen eller till och med grannen. Så varför vifta med en flagga vars land har, mer eller mindre tvingat ut mig. Jag har mycket kvar av kulturen från mitt ursprungsland, men jag kommer INTE att dyrka något eller någon som förföljde och terroriserade min familj. Inget fel på majoriteten av folket där dock, det lovar jag! Men det är inte dom som har gett mig min utbildning, säkerhet och hem. Många "patrioter" viftar med flaggorna från sitt gamla hemland, skryter om hur bra allting där är. MEN dom åker inte tillbaks dit för att... tja... vet inte. Finns aldrig något svar för det där.
Men ok, alla har inte blivit behandlade på ett dåligt sätt i sina gamla hemländer men efter egen erfarenhet så kan jag med absolut säkerhet säga att minst 75% av alla invandrare kom till Sverige på grund av förföljelse och förtryck.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar